† ˈpayen, n. and a. Obs.
Forms: 3–4 paen(e, paeyn, payene, payn, pain, 3–5 paien, 3, ? 6 payne, 4 paian, paiene, 4–5 payen, 4–6 payane.
[a. OF. paien (11th c.), paian, payen, mod.F. païen = Pr. paian, pagan, Sp., It. pagano, Pg. pagão:—L. pāgānus: see pagan.]
= pagan (including Muslim).
A. n. = pagan A. 1.
c 1290 S. Eng. Leg. I. 84/20 Among þe paeyns euerechone. 1297 R. Glouc. (Rolls) 2536 He was cristine, & ȝo [v. rr. heo, sche] payene [v.r. c 1390 a paynen] was. a 1300 K. Horn 59 Þe pains come to londe. Ibid. 85 Payns him wolde slen. a 1300 Cursor M. 7440 To-quils come in philistiens, þair felun faas þat war paens [v.r. payens]. c 1375 Sc. Leg. Saints xiii. (Marcus) 175 Þe paianis vald haf brynt His cors. 1390 Gower Conf. III. 193, I am paien, that other seith. a 1450 Knt. de la Tour (1868) 115 This childe, that mightly maintened Goddes lawe ayenst the payent. a 1550 in Skelton's Wks. Epit. Dk. Jaspar (1843) II. 393 Katyffes vnkind thou leuest behind, paynis, Turkes, & Iewis. |
B. adj. = pagan B. 1.
a 1300 K. Horn 147 Seie þe paene kyng..Þat ich am hol and fer On þis lond ariued her. c 1330 R. Brunne Chron. Wace (Rolls) 7365 Þis ar Godes of oure paen lay. c 1386 Chaucer Knt.'s T. 1512 To doon his sacrifise With alle the rytes of his payen wyse. 1513 Douglas æneis i. Prol. 466 Calliope nor payane goddis wyld May do to me no thing bot harme, I wene. |
Hence † ˈpayenhode, pai- Obs., paganism.
c 1470 [see paynimhood]. |